Jag trodde nog aldrig att jag, som så många andra, skulle falla ner i bloggträsket och frenetiskt låta fingrarna fara fram över tangenterna för att skriva ner vad som hänt under dagen. Men nu när jag på fredag åker till en svensk familj i Paris för att vara au-pair fram till sommaren så tycker jag att jag har en vettig anledning att blogga för att kunna uppdatera mina nära och kära om alla spännande och roliga saker som jag förhoppningsvis kommer att få vara med om =) Är jag nervös då? Nej faktiskt inte. Har jag överhuvudtaget fattat att jag bara är hemma i tre dagar till? Nej verkligen inte (vilket troligtvis är den logiska förklaringen till att jag inte är nervös).
Imorgon ska jag börja packa. Då kanske det här börjar kännas lite mer verkligt. Det torde väl bli övervikt till tusen om jag inte planerar allt noga.

Skönt, nu har jag inlett det här på ett hyffsat vettigt sätt och kan sova gott i natt.

Höres!